Who cast that first fateful tomato that started the La Tomatina revolution? The reality is no one knows. Maybe it was an anti-Franco rebellion, or a carnival that got out of hand. According to the most popular version of the story, during the 1945 festival of Los Gigantes (a giant paper mâché puppet parade), locals were looking to stage a brawl to get some attention. They happened upon a vegetable cart nearby and started hurling ripe tomatoes. Innocent onlookers got involved until the scene escalated into a massive melee of flying fruit. The instigators had to repay the tomato vendors, but that didn't stop the recurrence of more tomato fights—and the birth of a new tradition.
Fearful of an unruly escalation, authorities enacted, relaxed, and then reinstated a series of bans in the 1950s. In 1951, locals who defied the law were imprisoned until public outcry called for their release. The most famous effrontery to the tomato bans happened in 1957 when proponents held a mock tomato funeral complete with a coffin and procession. After 1957, the local government decided to roll with the punches, set a few rules in place, and embraced the wacky tradition.
Though the tomatoes take center stage, a week of festivities lead up to the final showdown. It's a celebration of Buñol's patron saints, the Virgin Mary and St. Louis Bertrand, with street parades, music, and fireworks in joyous Spanish fashion. To build up your strength for the impending brawl, an epic paella is served on the eve of the battle, showcasing an iconic Valencian dish of rice, seafood, saffron, and olive oil.
Today, this unfettered festival has some measure of order. Organizers have gone so far as to cultivate a special variety of unpalatable tomatoes just for the annual event. Festivities kick off around 10 a.m. when participants race to grab a ham fixed atop a greasy pole. Onlookers hose the scramblers with water while singing and dancing in the streets. When the church bell strikes noon, trucks packed with tomatoes roll into town, while chants of "To-ma-te, to-ma-te!" reach a crescendo.
Then, with the firing of a water cannon, the main event begins. That's the green light for crushing and launching tomatoes in all-out attacks against fellow participants. Long distance tomato lobbers, point-blank assassins, and medium range hook shots. Whatever your technique, by the time it's over, you will look (and feel) quite different. Nearly an hour later, tomato-soaked bombers are left to play in a sea of squishy street salsa with little left resembling a tomato to be found. A second cannon shot signals the end of the battle. | Vem kastade den första, ödesdigra tomaten, som inledde La Tomatina-revolutionen? Faktum är att ingen vet. Kanske var det ett uppror mot Franco, eller en karneval som spårade ur. Enligt den mest populära versionen av berättelsen, försökte ortsborna ställa till slagsmål för att få uppmärksamhet, under Los Gigantes-festen 1945 (en parad med jättelika papier maché-dockor). De snubblade över en grönsaksvagn i närheten och började slänga iväg mogna tomater. Oskyldiga åskådare blev inblandade tills scenen urartat till ett väldigt virrvarr av flygande frukt. Anstiftarna fick ersätta tomatförsäljarna, men det hindrade inte återkomsten av fler tomatkrig – och födelsen av en ny tradition. I rädsla för vild upptrappning, antog, mildrade och återinförde myndigheterna sedan en rad förbud under 1950-talet. 1951 fängslades ortsbor som trotsat lagen ända tills allmänna protester krävde att de släpptes. Den mest berömda skymfen mot tomatförbuden inträffade 1957 när förespråkarna höll en fingerad tomatbegravning med kista och procession. Efter 1957 beslöt de lokala myndigheterna att ge efter, införde vissa regler, och anammade den knasiga traditionen. Även om tomaterna har huvudrollen, leder en vecka av festligheter fram till den slutgiltiga kraftmätningen. Det är ett firande av Buñols skyddshelgon, jungfru Maria och Sankt Louis Bertrand, med gatuparader, musik och fyrverkerier på uppsluppet spanskt vis. För att samla kraft inför den förestående drabbningen, serveras en episk paella på kvällen inför slaget, där den ikoniska valensiska maträtten, bestående av ris, fisk och skaldjur, saffran och olivolja, visas upp. Denna ohämmade högtid har i dag ett visst mått av ordning. Anordnarna har gått så långt att de odlar en särskild oaptitlig tomatsort endast för den årliga tilldragelsen. Festligheterna drar igång vid tiotiden på förmiddagen, då deltagarna tävlar om att rycka åt sig en skinka som satts fast uppe på en infettad stolpe. Åskådarna sprutar vatten på de klättrande, medan de sjunger och dansar på gatorna. När kyrkklockan slår tolv, rullar lastbilar fulla med tomater in i staden, medan ropen ”To-ma-te, to-ma-te!” når ett crescendo. Med ett skott från en vattenkanon sätter sedan den egentliga begivelsen igång. Det betyder grönt ljus för att krossa och avfyra tomater i hejdlösa anfall mot övriga deltagare. Tomatkastare på långdistans, lönnmördare på kärnskotts avstånd, samt ”hook shots” från måttligt avstånd. Vilken teknik du än använder, kommer du att se ut (och känna dig) rätt annorlunda. Nästan en timma senare, lämnas de tomatindränkta bombarna kvar att leka i ett hav av geggig gatusalsa och inte mycket som liknar en tomat står kvar att finna. En andra kanonsalva signalerar slutet för drabbningen. |